Historia
• Fiske
Säljakt
Museum
Sjöbod
Aktiviteter
Kontakt
Hem
Fisket


När det fiskades lax, sik, harr, gädda och abborre så användes ryssjor och nät. Längs älven har man i bland annat Näsbyn och Månsbyn utövat fast fiske efter lax. Då användes omfattande anordningar med grova träpålar, trägrindar och kolknät.

Fångsten av lax och sik kunde vara mycket stor. Älv- och kustfisket var säkerligen mycket bättre innan älvarna byggdes ut och det omfattande trålfisket i Östersjön kom igång.

Varannan dag vittjade fiskarna sina ryssjor, förutom under juli månad då siken gick till. Då vittjades ryssjorna varje dag.

Till fiskeplatsen, som kunde vara långt ut till havs, rodde eller seglade fiskarna. Ibland fiskades det så långt ut som vid Malören - ca 3,5 mil från Kalix. Motordrift i fiskebåtar blev inte allmänt förrän på 1940-talet.

Fiskaren hade mycket bråd tid på våren. Fiskebåtarna skulle tjäras, nät och ryssjor skulle färgas och lagas och sedan läggas ut när vattnen var isfria. Redskapen kunde få stora hål efter laxar och sälar.

Storryssja användes för lax- och sikfiske. En sådan finns i museet för beskådning. Garnet i storryssjan var av bomull, vilket gjorde att den var mycket tung att handskas med. Ibland färgades garnet blått eller brunt i stora stålgrytor som det eldades under.

Oftast var det självhushåll i familjerna. Basfödan utöver fisk var potatis, mjölk och kött. Småjordbruk var vanligt, med någon eller några kor. Det slitsamma jordbruket gav mat, men just inga kontanter.

Även vintertid fiskades det. Då åkte fiskarna skidor till fisket och hade redskapen på en kälke. För att göra hål i isen användes en tung och vass isbill. Vanlig vinterfisk var gädda och lake. En rätt som laksoppa ansågs mycket god.

Fisken saltades ofta ner i stora kar för långtidsförvaring. Inläggning av surströmming har varit vanligt sedan medeltiden. Surströmming som länge ansågs som typiskt norrländsk mat, äts nu även i landets södra delar.
Här i bygden var det även mycket vanligt med brunnen strömming som är ett mellanting mellan salt- och surströmming.

Fiskrecept, inte minst beträffande strömming, finns det förvisso massor av. För brunnen strömming, som är lite mer ovanligt, har fiskemuseet receptförslag på ett vackert vykort.

På hösten fiskades löja tills vattnet frös till is.
Man skiljer på han- och honlöja. Det är honlöjan med sin rom som är särskilt värdefull. Efter att näten skakats ur och sköljts tas fisken om hand. Honlöjan kramas på sin rom. Rommen skölj i flera vatten. Därefter slås den genom en ställning med galler för att renas från blod och senor. Efter en tillsats av 20 procent salt är löjrommen klar.



AniMedia 2006